Noaks ark

Livet återvänder så sakteliga till sitt halvnormala läge. Undrar vad jag gjorde innan pappa blev sjuk. Mycket har gått framåt sedan jag skrev sist. Han har gått och stått för första gången , med hjälp av gåstol men ändå. Hans ben bär honom i alla fall. Igår när jag kom till Niva låg han och kollade på tv. Bara en sån sak är en enorm glädje. Verkar ju normalt liksom. Det enda smolket i bägaren var väl att han mimade till mig att det bor en liten elefant i rummet. Men va fan? Man vet aldrig.
Djur har ju rymt förr. Och rummet är stort.
Själv hade jag en grek under sängen en gång.
God afton!

Försiktigt överlycklig

Trots att pappa är tillbaka på intensiven igen med respirator så har någonting hänt...Han är tillbaka. Tittar på oss, slängde sig framåt mot sin käresta, tecknade att han ville ha papper o penna. Skrev en massa, i och för sig otydligt men ändå.
Blicken och kraften är tydlig.
Som sagt; försiktigt överlycklig.

Täckbyte

Idag är det höst!
Har bytt ut familjens sommartäcken till fluffiga duntäcken istället. Känns bra.
Kör LUNDMYR för hela slanten i Charlies rum. Gant i mitt eget. Brukar inte alltid tycka dyrt är bäst men i fallet Gant så älskar jag deras kvalitet på påslakan.
LUNDMYR är ju både normala priser och bra kvalite.
Täckena är från Ikea. Dyr utsida, billig insida. Lite som en spegel av mig själv.

Myndig

Kära styvsonen Filip har gått och blivit myndig. Han blev 18 samma dag som pappa blev 69. Fina starka stolta snygga lejon är dem båda två.
Filip, den nymyndige, kom in i mitt liv när han bara var 8 månader. Det hade varit mycket trist utan honom. Filip, jag och pappa har precis samma humor och timing. Särskilt kan vi garva åt vår vän, tillika make,far,svärson Micce. Ofta och gärna.
Bebisbilden är tagen första gången jag träffade Filip på slipgatan på Söder där jag bodde då. Den nyare bilden är tagen i Gbg skärgård i somras.

"Just idag är jag stark"

Hej LUNDMYR-läsare!
Nä det har inte varit någon ordning på torpet på sistone, men nu känner jag för att äntra skrivstugan igen.
Min högt älskade pappa har drabbats av hjärnblödning. En månad sedan nu, fattar inte vart tiden tagit vägen. Vi har pendlat mellan hopp och förtvivlan och gör fortfarande.
Mycket ser bra ut men frågan är hur många smällar till på vägen pappa Lelles kropp orkar med. Såsom efterföljande lunginflammationer mm. Men ett starkt lejon som han är så har vi tron intakt på honom.
Hjärnkirurgi, nedsövning 1 vecka,lunginflammation, hjärtflimmer, nedsövning 1 vecka till, lunginflammation, talbar med fin kontakt, nedsövning igen pga andningsstopp...
Ja ni hör, fattar inte att man orkar. Men vänner är en väldigt bra medicin. Bara en sådan simpel sak som att människor skriver ett hjärta på facebook helar faktiskt för en stund. Man blir varm och orkar kämpa ett tag till.
En annan glädje är att ens lillebror tar ett steg fram och "tar över" på sjukhuset och fixar och pysslar om pappa så att jag "den eviga storasystern" med allt vad det innebär , kan ta ett steg tillbaka. Helt underbart!
"Just idag är jag stark" av Kenta passar mig denna tisdag. I förrgår grät jag många ggr och kände att allt var kört.
Livet på sin spets, hopp och förtvivlan, liv och död.
Som min älskling Louise skrev i en dikt häromdagen: "livet går upp o ner, alla människor har sitt eget klur, hursomhelst så går livet alltid vidare"
Kram till alla fantastiska människor och tack för denna dag!