Minns att jag skrattat åt en vän som försåg sin lille son med hjälm de första krypande månaderna av hans liv. Skrattar bäst som skrattar sist är väl på sin plats att säga nu när jag för 2a gången denna vecka rusar in i rummet av en stadig dunk av huvud i golv....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar